Jag har under en längre tid velat i så stor utsträckning som möjligt ta kontroll över min data och lagra den lokalt istället för på molntjänster som kontrolleras av de stora amerikanska teknikbolagen. Under min semester i somras bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Jag köpte en NAS och två Western Digital Red Plus-hårddiskar på 6 TB vardera. Hårddiskarna körs i RAID 1 för redundans. Om en hårddisk går sönder går data normalt sett fortfarande att komma åt. Utöver dessa har jag installerat en NVMe-SSD där bland annat mina Docker-containrar körs. Förutom den ökade snabbheten innebär NVMe att mina mekaniska hårddiskar kan gå ner i viloläge och ofta stanna där. Perfekt för mig som är ljudkänslig.

Backups i enlighet med 3-2-1-regeln

Ett populärt sätt att värna om sin data är genom 3-2-1-regeln. Målet är att alltid kunna återställa sin data efter en incident. Detta gäller oavsett om det är hårdvaran, den mänskliga faktorn eller en attack det rör sig om.

Regeln innebär att du har tre kopior av din data. Dessa kopior har du på två olika typer av medier. En av dessa förvarar du off-site, alltså på en annan fysisk plats än de övriga. Om du har all din data i ditt hem och ditt hem brinner ner, ja då spelar det ingen roll hur många backuper du har. Likaså om din lösning drabbas av en cyberattack.

Det finns även ytterligare en regel, 3-2-1-1-0 med två tillägg. En kopia ska vara oföränderlig eller isolerad. Denna kopia kan skydda mot ransomware och andra attacker som försöker kryptera eller förstöra data. Nollan står för 0 fel vid återställning och innebär helt enkelt att säkerhetskopiorna regelbundet testas och verifieras.

Vilken metod som används beror såklart på hur viktig informationen anses vara. Är du en privatperson hanterar du generellt sett dina backuper annorlunda än företagare.

Hur jag hanterar mina backuper

Jag har skript som kopierar över innehållet från min dator till min NAS. Jag har även en extern hårddisk där viktig data säkerhetskopieras. Jag försöker skydda min data så gott jag kan genom att ha flera kopior.

Hur jag använder min NAS

Utöver detta använder jag Docker för att köra alla tjänster på min NAS. Tidigare använde jag Plex för att streama mina lokala filer, men nu använder jag istället Jellyfin. Jellyfin körs lokalt och består av fri programvara.

Jag har tidigare haft ett antal Android-telefoner, och till dessa ett Google-konto. Av praktiska skäl har telefonernas information varit lagrad hos Google – men inte längre. Google Drive, Googles kalender och kontaktlista har ersatts av Nextcloud som körs lokalt. Google Foto har jag ersatt med Immich.

Jag har även passat på att sätta upp Pi-hole. Då jag nyligen köpt en ny TV känns denna blocklista för smarta tv-apparater extra relevant.

Även SearXNG, som är en metasökmotor med öppen källkod och fokus på integritet har fått en plats på min NAS.

För att skydda min NAS mot strömavbrott och strömrelaterade skador har jag anslutit den till en UPS.

För att nå min data varifrån jag önskar använder jag Tailscale.

Hejdå Android. Hej igen Sailfish OS

Utöver att sätta upp en NAS har jag återigen tagit steget bort från Android. Min nya telefon är från det finska företaget Jolla. Det är inga rookies vi talar om utan det är personer som tidigare arbetade på Nokia på den tiden Nokia satsade på Linuxbaserade mobila operativsystem som Maemo och MeeGo.

Jollas operativsystem heter Sailfish OS och är som du förstår Linuxbaserat. Det som är unikt med Sailfish OS är att det genom AppSupport gör det möjligt att köra Android-appar, något som tyvärr är ett krav för oss svenskar då Mobilt BankID endast finns tillgängligt för Apples enheter och Androids motsvarigheter.

Jag har som mål att använda så många appar utvecklade för Sailfish OS som möjligt och för de tjänster jag nämnt här fungerar det utmärkt. Det finns en app för Immich, Tailscale och Nextcloud.

Sailfish OS har inbyggt stöd för kalender, kontakter och säkerhetskopiering via olika molntjänster, däribland Nextcloud.